torsdag 26 juni 2008

Bekah och Moosa

Nora besökte mig i Ramallah, och tog med sig Bekah.
En lång, vacker rödhårig amerikanska med israeliskt uppehållstillstånd som gjort den lilla byn Beit Ommar till sitt hem. Beit Ommar ligger en bit utanför Hebron, i södra Västbanken, och utsätts regelbundet för attacker från både soldater och bosättare.

Bekah har varit i solidaritetsrörelsen lika länge som jag, och hon ger ett hårt intryck först, tills man inser att hon är kärlek, värme, och omtanke för de som tillåts ta sig in bakom hennes skal.
Vi befinner oss i Ramallah, en stad hon sällan besöker, och jag inser snart att hennes hemtrakter är den där sömniga utsatta lilla byn. Där trivs hon, långt bort ifrån det – som hon uppfattar det – flärdfulla och glamourösa Ramallah, där folk dricker öl och lyssnar på Enrique Iglesias, det yttersta tecknet på dekadens tydligen.
Bekah driver ett solidaritetsprojekt i Beit Ommar, som heter Palestinian solidarity project. Det är ett kvinnokollektiv för hantverk, men också hjälp och stöd till bönderna i trakten, och ett försök att göra Beit Ommar självförsörjande.
För en månad sedan fängslades Moosa, kordinatören för Beit Ommar-projektet och Bekahs före detta pojkvän.
Den israeliska militären försökte sätta dit honom på hjälp till subversiv verksamhet, men då åtalspunkten lades ner dömdes han istället till administrativ fångenskap, en intressant icke-dom som i praktiken är en i all evighet förlängningsbar fångenskap, som tas upp till militärdomstol med sexmånadersintervaller.
Nästa rättegång är i oktober, och då hoppas Bekah att Moosa blir fri. Till dess pratar de i telefon, hon peppar och tröstar och får höra historier innifrån fångenskapen.
–Det ger mig en större insikt i hur fångarna har der i fängelserna här, säger Bekah. Under tiden driver hon projektet vidare, samtidigt som Moosa drömmer sig ut ifrån fångenskapen i Ketziot, ökenfängelset i Södra Negevöknen.

Inga kommentarer: